Vi har varit och begått premiär i OIS MIniserie på Tranevallen i Harplinge. Vi hade två små trupper, med bara en avbytare i varje, men tjejerna krigade på i värmen och gjorde oss ledare väldigt stolta.

Vi hade många avhopp och det var nervöst när söndagsmorgonen inleddes, men telefonen var tyst och vi fick ihop till en avbytare per match.Vi valde att fokusera på möjligheten för tjejerna att spela massor och så fick oron för trötthet ligga hos oss ledare.

Och visst märktes det, framför allt i slutet av andra matchen, att orken tröt lite mer än vanligt - men tjejerna ska ha en stor eloge för hur de krigade sig genom trötthet, smällar och annat som kan störa på ett alldeles lysande sätt.

Vi kämpade för vandra, ställde upp på det vi pratade om och flera "ovana" målvakter ställde upp för sina lagkamrater så att alla fick spela ute. 

I försvarsarbetet försöker vi att vara noggranna med att jobba hemma. Några börjar märka att de älskar att försvara oh dröjer kvar, vilket gör att vi får ett ganska naturligt djup i spelet. Att det ibland blir att den som egentligen skulle anfalla är kvar, det spelar mindre roll. Vi hjälps åt i alla situationer när vi spelar 5-mot-5 och orkar löpa både upp och ner.

Offensivt har vi jobbat väldigt mycket i vinter med att driva bollen själva, så de fick uppmaning att prova de dribblingar de har tränat in. Det såg vi massor av. Några tjejer börjar också bli så trygga med boll att de börjar titta upp och leta passningar. Vi såg korta sekvenser av helt otroligt spel, vilket kommer växa och synas betydligt mer på en jämnare plan (ett missförstånd låg bakom att de inte var klippta).

Till slut ett stort tack till duktiga domare, fint värdskap av HGH och alla duktiga tjejer - oavsett lagfärg!